Det var dom frosten tog.

 
 
 
Just nu sitter jag här med gåshud över hela kroppen och maskaran är förlänge sedan bortspolad av de floder av tårar som har forsat ut ur mina ögon den senste timmen. Ser inte riktigt klok ut, men det gör inget! jag har nämligen sett det sista avsnittet av Torka aldrig tårar utan handskar. Dör hur fin den är. Åh. På samma gång blir jag så oerhört sorgsen och förbannad. Titta här.
 
 
Och det var dom som älskade mest. Dom av kärlek besatta, det var dom, som frosten tog.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Asplund

Två steg från paradise.